Vaknade i morse och var förkyld och Sthlm marathon som är om en vecka. Men får väl försöka se det positivt att det nu blir någon extra dags vila och det kanske bara är bra. Eller?
Hade tävlingspremiär i veckan med löparskorna på och det fanns lite spring i benen. Tidsmässigt ligger jag som tidigare år och då behöver jag inte vara så orolig för löpningen. Nu vilar vi och ser på Girot med gott samvete…
//Marcus

Emma Graaf

Har tävlat första gången på säsongen sedan senast. Ironman Mallorca 70.3 skulle testa formen efter en veckas träningsläger på samma ö. Det gick väl sådär, kan man säga. Det gick rent ut sagt åt helvete. Kroppen var inte alls med och det blev min första DNF på ett triathlonlopp. Hela misär-resumén går att läsa här.

Från att jag kom hem från utlandet har jag tänkt om lite. Istället för att åter hamna i den mentala negativa spiral som jag hamnat i under vårvintern har jag tänkt om.

Jag har inte gjort någon förändring i träningen MEN med inställningen HTFU Harden The Fuck Up (Rule #5) har det äntligen hänt något!!!!! Med den mentala inställningen har alla pass gått svinbra sedan tävlingen och jag känner att min form är på G. Jag överträffar mig själv och vädret klagar jag inte heller på. Regn och kyla har inte dödat någon på ett cykelpass och blir det kallt är det bara att trampa hårdare, som min sambo Simon brukar säga åt mig.

Jag har inte heller längre ont i häl, fot och höft något jag gnällt på länge nog men inte tagit tag i. Nu är det styrka och rörlighet på schemat nästan varenda dag och jag har inte längre ont! Tackar min Redcord Mini och Access Rehab för det!

Att tävla första tävlingen på säsongen är lite trixigt. Man vet inte vart man står och vad man kan begära av kroppen och det är alltid en chock att köra så hårt och så länge som man gör, första tävlingen på året. Nu har jag redan brutit men jag kommer igen, så dä så!

Inget mer slarv med kropp och knopp nu så blir nog den här säsongen tipptopp den med. Slut på gnället och HTFU!

HTFU2

HTFU! Foto: Luca Mara för Cykelcity och POC.

 

 

Idag blev det ett pass på trainern och det skall vara i mitten av maj. Men det blir väl bättre. Löptävling imorgon och då får vi se om det finns någon fart i benen. Löpträningen har i alla fall gått bra.

Nya ”snabba” skor Adizero adios boost.

1

Halvvägs in i Maj och värmen och finvädret lyser med sin frånvaro. Träningen rullar i alla fall på ganska bra och jag har lyckats klara mig från dagisförkylningar och snor :-)

Har även hunnit göra premiär för utesimmning även om det bara blev 300m i 9 gradigt vatten….

Dubbel regnbåge på gårdagens pass måste ju bara vara ett bra tecken.

18 Mil i trevligt sällskap. Kul att någon gång cykla med andra det händer inte så ofta. Jag måste erkänna att jag var väldigt passiv de första 12-13 milen då jag ännu bara cyklat distanspass på knappt 10 mil. Men jag kom igång på slutet och det kändes bra, behöver kanske inte vara så orolig för cyklingen.

image

Grym cykel med Corima hjul.

Följ min kompis Toni som cyklar för välgörenhet, hjarnmannen.se.

//Marcus

Pontus Lindberg

för sex veckor sedan fick jag ett ekerbrott på mitt framhjul. Precis när jag kommit ner från bergen och legat i 65+ km/h en längre tid, så det var ju tur att det inte kom lite tidigare. :)

Eftersom framhjulet bara har elva ekrar blev hjulet ordentligt skevt, så jag fick rulla mig till lokala cykelhandlaren. Han hade inga ekrar hemma, så jag fick ett lånehjul och skulle få hämta mitt hjul två dagar senare. 

Nu sju veckor senare kör jag fortfarande runt på det här skeva campagnololånehjulet… 

En gång i veckan kör jag förbi cykelaffären och kollar status. Varje gång frågar de om jag ska åka hem imorgon – jag svarar att jag bor här, och sen säger han att ekern kommer imorgon eller i övermorgon och att han ringer mig. En vecka senare åker jag förbi igen, och så håller vi på.

Annars börjar formen komma så smått, och det är ju trevligt.

Det är ju i alla fall tur att jag inte går långsammare på Mallorca. 

Fem +grader och regn men är det tävling så…Hur det gick? Seger förstås men inte allt för stort startfält på lilla Gotland.

image

//Marcus

Vet inte om det heter så men coach kallar det så. Det går ut på att springa 30 stycken 800 meters intervaller med 200 meters joggvila. Intressant pass där jag trots joggvila hamnar under 4 minuter per kilometer i snitt. Givetvis ett jobbigt pass men ganska roligt och det är kul att springa fort. Nu väntar cykelpremiär till helgen och där har jag inte några större förhoppningar. Återkommer med rapport. //Marcus

image

Hann även med 8 timmar i ett ridhus under lördagen, vad gör man inte för att själv få idrotta…

I helgen kör jag och Marcus ett mini läger på Gotlands Idrotts Center i Fårösund. Fokus för dagarna är löpning och simning så cyklarna får vila i helgen. Det är ren och skär lyx att ha en anläggning av denna kaliber för sig själv  med dessa omgivningar runt om. Dagen har bestått av 2 timmar löpning längs med stenkusten på morgonen följt av coreträning i gymmet och ett avslutande simpass på kvällskvisten…..

Emma Graaf

Just nu andas jag in lugnet i Norhyttan 1,5 v till innan jag drar till Mallis för träningsläger nr 2 och första tävlingen för säsongen.

Tiden går så fort. Lite för fort just nu. Har hunnit med att komma hem från Playitas via Stockholm, vara evighetsförkyld (?), startat crawlkurs i Ludvika, köpt bil och tagit mig en tur igen till Stockholm. Så lite exjobb på det. Och en hel del träning såklart.

Helgen i Stockholm var som alltid späckad från morgon till kväll. P5:an skulle få en helrenovering och service på Cykelcity då det var rätt längesedan jag gav den rikligt med kärlek. Tusen tack Mario, Otto och Kent för förstklassig service och meck i butiken! Fick även ratta runt och hämta upp sponsorprylar över halva Stockholm, som ett barn på julafton!

Jag skulle också hinna med att modellera lite grundvattenflöden på mitt gamla jobb, gå löpteknikkurs för att bli löpteknikledare på Team Snabbare , flytta in och ut från Radisson i Solna 2 ggr OCH hos Mika och Tobbe (tusen tack, ni är bäst!) samt ge min kropp en välbehövlig helrenovering på Access Rehab.

Det sistnämnda visade sig vara i grevens tid. Har haft smärtor lite överallt i kroppen på senare tid och under besöket på AR hade Björn Sverre fullt sjå en hel timme. Jag kände mig som en väldigt öm nåldyna under tiden. Det gjorde ont, jätteont. Men ont ska med ont fördrivas och ytterligare en massage senare så var det som att ”handbromsen” inte längre låg i när jag sprang. Äntligen! Björn Sverre hittade en hel del skavanker som jag nu måste börja jobba upp igen. Allt kändes så bra innan den här förkyldningen men sedan verkar hela kroppen ha rostat ihop. Nu ska den smörjas och vårdas ömt igen!

Så, nu tränar jag vidare på hemmaplan tills jag åker ned till Mallorca och börjar ladda för Ironman Mallorca 70.3. Det ska bli kul!

Nu lovar jag att uppdatera bloggen lite oftare också!

simocykel