Krasch!

Pontus Lindberg

Ni som följer mig på Twitter har sett att jag kraschade ganska ordentligt för någon vecka sen. Jag körde utför i bergen här på Mallorca, och mötte en bil som kom i mitt körfält. Det fanns då två alternativ:

1. Krascha med bilen.

2. Krascha in i en stenmur.

3. Köra utför ett stup.

Jag valde nummer två, och hade en fantastisk tur. Det hade kunnat gå hur illa som helst, men nu kom jag undan med skrapsår, blåmärken, lårkaka,  ett skadat revben och en lite blod. Puh!

Trasigt ben

Skrapat ben, trasig sändare till effektmätare och punkterat framhjul.

Tyvärr gick det inte lika bra för min hoj. Resultatet där blev ett punkterat framhjul, en trasig Zipp 404-bakfälg, förstörd effektmätare, och trasig styrlinda. Jag hade samma morgon som jag kraschade tejpat om mitt styre med en väldig massa tejp eftersom styrlindan flera gånger glidit iväg. Den tejpen var nu helt sönderskuren av de vassa naturstenarna i muren, men styret klarade sig. Min högra cykelsko dog också lite grand. Spännet är trasigt och det är en djup reva i kolfibret. Det kan man tänka sig hur ont det hade gjort om den revan istället var på mig…

Efter lite översyn av mig själv, tvätt av sår medelst Powerbar IsoActive (fungerade förvånansvärt bra) och koll av materielen började jag gå barfota nerför berget. Jag blev efter ett tag räddad av en före detta cyklist som körde mig till taxistationen för en resa på 10 mil hem. Snöpligt slut på en bra bergstur, men man får vara glad att det gick så bra som det gick!

Som tur är så har jag Sveriges bästa cykelaffär som hjälper mig, så nya prylar är på väg med post från CykelCity! Stort tack!

Träffade Gotlands tidningar igår som är en av de två morgontidningar vi har på ön. En av fördelarna med att bo på en liten ort är att det man gör uppmärksammas av lokalpressen. Ibland får man höra av sig till dem med resultat men ibland hör de av sig och vill göra något reportage. Kul att få lite uppmärksamhet för det man gör.

Sprang blodomloppet idag och det kändes som en liten nystart för den träning som skall göras fram till Hawaii. Måste erkänna att det har varit segt efter Kalmar.

GT 4

//Marcus

George Bjälkemo

Min målsättning de senaste åren har varit att som en av få i Sverige etablera mig internationellt som specialist på medeldistans, s.k. halv ironman. Att jag nu tagits ut för att på just den distansen representera Sverige på ETU EM, Challenge Paguera-Mallorca, är därför ett enormt steg i min karriär. Blod, svett och tårar har betalat sig. Riktigt kul att distansen också  får den uppmärksamhet som den förtjänar.

Tävlingen är den 18 oktober och förberedelserna är i fullgång. Bland annat innebär det att jag kommer att gå ner ytterligare i arbetstid, från 80 till 60%. Det medför givetvis ytterligare träning men samtidigt också för att få tillräckligt med tid för återhämtning. Träningsmässigt kommer jag bl.a. ha ett redcord pass till i veckan på Access Rehab utöver  det jag redan har. Tanken är att nu hinna inte bara att hålla mig hel utan även bygga grenspecifik styrka för framtiden.

Bara goda nyheter alltså bortsett från att jag med anledning av detta valt att inte köra Tenson Tjörn Triathlon i helgen. Tråkigt då det är en av mina absoluta favorittävlingar men troligtvis ett bra beslut. Ni som ändå ska dit, lycka till och kör hårt!

Eftersom Kronobergsbadet är stängt för renovering var jag tvungen att hitta något sätt att kunna simma. Det måste vara smidigt och tidseffektivt så att man kan klämma in ett pass innan jobbet eller på en lunch. Nu tror jag mig hittat en näst intill perfekt lösning, nämligen Oasen. 3 min från jobbet, fullt gym med cyklar och löpband enda lilla smolket är att bassängen bara är 17meter, jag lär bli bra på vändningar…..

IMG_0682.JPG

Emma Graaf

Den här triathlonsäsongen har jag redan tävlat mer än fjolåret men jag tänker ändå fortsätta tävla! Jag älskar att tävla och det är grädden på moset som gör träningen värd att genomföras och (ibland) uthärdas.

Härnäst har jag anmält mig till Ironman Barcelona. Det är första året tävlingen har Ironmanstatus, tidigare har det varit en Challangetävling över samma distans men nu har alltså Ironman köpt in denna tävling också. Bra för mig eftersom jag har proffslicens och då kan anmäla mig med sen varsel.

Vi är ett kompisgäng på hela 6 personer som ska åka och de flesta var mer eller mindre var besvikna på sina resultat i Kalmar eller Frankfurt och vill testa vingarna igen. Jag är däremot nöjd med mitt resultat i Kalmar och framförallt känslan jag hade, dvs det var KUL och jag kände att jag låg på den nivå jag borde (bortsett simningen som gick åt fanders).

Det är emellertid inte slut ens efter Barcelona, nej, jag åker även till Thailand för att tävla Challange Phuket på halv Ironmandistans i slutet av november.

En hel del roliga aktiviteter att se fram emot med andra ord. En tuff säsong men nu när jag har TID för en gångs skull vill jag passa på och skaffa mig så mycket tävlingserfarenhet som motivationen och kroppen orkar utan att pressa det för mycket.

En vecka slapp träning till sedan är det full fokus fram mot 5 oktober! Sju veckor har jag totalt mellan mina Ironmanrace och det bör gå bra så taggad som jag är!

Målgång SM Motala. Foto: Jonas Gustavsson! Bildbyrån STR

Målgång SM Motala. Foto: Jonas Gustavsson! Bildbyrån STR

Har nu vilat en vecka efter förra helgens urladdning. Var ute och rullade en timme på cykeln idag men utan att ta i något. Reflektioner efter Kalmar Ironman är att jag är mer än nöjd med simningen, cyklingen är bra och löpningen är ok. Sista milen är ingen höjdare men med de känslorna i kroppen jag hade då så är jag glad att jag kom i mål. Det jag kan se på mina tider är att växlingarna gick väldigt långsamt. Får lägga fokus på det inför nästa år…

Jag har nu bokat resa och boende till Hawaii och även bekräftat min anmälan. Har också anmält mig till Kalmar nästa år vilket inte var min första tanke efter målgång men med den publik och service det var runt banan så måste jag bara komma tillbaka.

Kommer nu att smyga igång träningen igen för att försöka bibehålla den form jag har i 6 veckor till.

 

//Marcus

Löpning2

Emma Graaf

Det är över nu. Mitt A-race är genomfört. Vilken tomhet såhär i efterhand, jag vill ha mer, jag vill göra det igen, igen, IGEN!

Var ska jag börja?

Känner mig alldeles bubblig och vet inte hur jag ska beskriva det. Med en pissig säsong bakom mig fick jag äntligen till det. Äntligen fick jag rejsa som jag vet att jag kan. Stabilt och utan större störningar.

Simningen

Min simning är väldigt diskutabel. JAg tror jag gjorde den sämsta simningen ever i min triathlonhistoria. Tappade hela fältet i starten, gick med en Pro-kille som hade noll koll på banan, simmade snett och jävligt och var dessutom för långsam för att ta fötter på så jag låg och långdrog. Jaja skit samma, det är alltid något som går åt helvete under en Ironman så jag är glad att det var simningen för jag vet att jag kan bättre än 1:00:33, men jag var iallfall tvåa efter Leanda Cave upp ur vattnet.

Cyklingen

Alltid den jag är mest osäker på och jag vet att jag inte är världens bästa cyklist så mitt fokus låg i att inte stressa utan hålla mina watt och kadens och bara göra mitt lopp utan att slösa för mycket energi. Och det funkade skitbra. Cyklade större delarna helt solo utan att se en enda medtävlande, vilket ändå var skönt för det brukar bli ganska stökigt och ojämn cykling med för många AG-athleter som ska om och förbi till varje pris. Skitnöjd med cyklingen och lyckades käka mer än plan vilket gav lite plus inför löpningen. In till växlingen hade jag Larsson i hasorna men kände mig inte stressad för det. Hon har ju faktiskt varit OS-cyklist så klart hon kan cykla snabbt. Lindholm och en amerikanska var de enda övriga som cyklade förbi så jag var peppad.

Löpningen

Kom ut med Camilla L som satte av i 4:30-fart och jag hängde väl på i 2 km genom stan sedan kände jag att det inte riktigt var mitt pace för dagen. Släppte Camilla och amerikanskan ur sikte och blev direkt skitnödig. HELVETE, tänkte jag, nu är hela den här dagen förstörd. Gick på toa och tappade väl några minuter på det, plus att jag inte fick upp dräkten. Med -10 kg i magen så gick det sedan jättelätt att springa. Fokuserade bara på teknik, frekvens och positiva tankar och tuffade på i min fart. Höll det stabilt och fint,. sprang förbi amerikanskan och knappade in på Camilla. Min hejarklack var guld värd under dagen och med alla som hejade runt banan så bara njöt jag. Smärtan var ingenting, för alla hejarop lyfte fram mig!

Sista varvet var som vanligt en smärtsam historia men jag hade vittring på ytterligare placering och fortsatte ladda på. Tyvärr kom jag in tre minuter efter på en femte plats men var otroligt nöjd över dagen!

Tusen tack Graaf Crew (mamma, pappa, Johanna, Virre, Carl, Filip, Åsa) för ALLT under helgen.

Tack till bästa tränaren Björn Andersson för att du fick mig i form.

Tack till bästa sponsorn och teamet CYKELCITY för all support under året.

Jag älskar triathlon, det är det BÄSTA jag vet!

Cykling över Alvaret med coolaste hjälmen från POC, tävlingskläder från Fusion och på min Cervélo P5:a. Foto: Gunnar Eld Photography

Cykling över Alvaret med coolaste hjälmen från POC, tävlingskläder från Fusion och på min Cervélo P5:a. Foto: Gunnar Eld Photography

Foto: Gunnar Eld

IMG_0661-0.JPG

Då var premiären på Ironman distans avklarad för min del. Simningen gick över förväntan på 1:07. Fegade ur lite mot vad jag tänkt på cyklingen och den gick på 4:52. Kände direkt på löpningen att magen inte ville vara med denna dag och efter 28 km och 8 toa besök var jag nära att kasta in handduken. Bet (och knep) dock i hop de sista 14km och avslutade maran på 3:38 och totalt blev det 9:45. Är nöjd med premiären även om löpningen inte blev som tänkt. Tar med många erfarenheter till nästa tävling som troligen blir Iron Man Florida i november.IMG_0661.JPG

Då var det avklarat och Hawaii biljetten är i hamn. Grymt skönt och jag är jäkligt nöjd. Kort om loppet. Start 07.00 och jag startade ganska långt bak i främre startledet och det var en bra plats för det var en lugn och sansad start. Inte så mycket sparkar och översimningar. Kom in i en bra rytm och avancerade i fältet. För en gång skull var det en kul simning och jag kom upp ur vattnet några minuter under timmen. Växling och sen ut på cyklingen. Första varvet gick ut på Öland, lite blåsigt men en trevlig sträcka med mycket och ljudlig publik. Sista 6 milen var på fastlandssidan och en sträck där jag inte hade några andra cyklister runt mig och en bana där jag inte fick någon riktig rytm i cyklingen. Men totalt sett är jag jättenöjd med cyklingen som kanske var det som jag var mest orolig för. Första 15  km på löpningen gick fort (kanske för fort) och jag plockade placeringar. Löpningen som gick inne i Kalmar var fantastisk med publik överallt. Sista 10-12 km var en plåga där både psyket och fysiken bitvis var under isen. Men jag lyckades hålla ihop det och höll min placering. Känslan på upploppet och målgången är obeskrivlig. Resultatmässigt blev det en 3:e plats i H35 och en 14:e plats totalt.
Kalmar Ironman är verkligen ett fantastiskt arrangemang och alla funktionärer gör ett suveränt jobb. Tack också till alla på banan som hejar fram alla oss deltagare.
Ett stort tack till Tina och Lotta för support under loppet och service under dagen.
Tack också till våra sponsorer som har trott på projektet, Cykelcity, Argon 18, Sweco, Gotlands IdrottsCenter, POC, Sma mineral, Garmin och Verge.
Kalmar
En sliten och trött Marcus.

Raceklar

Imorgon gäller det. En timmes simning och sen börjar det roliga. Skall verkligen bli spännande att se hur det går men det handlar väl om att hitta sin fart och sen tro på det och inte se på vad andra gör. Håll tummarna för Cykelcity triathlon team imorgon så kommer vi att göra vårt bästa…

Nu skall jag blanda morgondagens sportdryck och packa iordning gel och bars som supportteamet skall langa.

Raceklar2

 

Många cyklar på plats…

Växlingsområdet